Än är det inte slut på pudret

Idag mötte jag upp Emil för att åka puder i solen på Grands Montets. Vi tog en sväng från toppen men tyckte det var för mycket spår så vi stannade till hemma hos Emil för en lunch då han bor nere i backen.

Efter lunch beslutade vi oss för att dra till Aigille du midi för att hoppas på att hitta lite ospårat. Då ytorna är så stora där uppe så var det inga problem med att hitta bra åkning.

Då det snöar nästan varje dag så gäller det att ta vara på varje tillfälle det spricker upp och det här var en sådan dag...

Sedan blev det tåget ner till byn för en öl på Elevation där Jenny och tjejerna mötte upp oss. Dom hade varit i badhuset och ute på lekplatsen.

Aiguille du midi

Emil i pudret

Här laddar Emil

Härligt

Spray turn

Blev lite white out på väg ner

Inte första gången

Snö, regn, snö, regn

Igår tog vi en lugn dag vilket innebar en promenad på stan med sedvanligt stopp på favoritfiket och varsin croix de savoie som är en sorts vaniljbulle som smälter i munnen. Lunchen blev en tre rätters på italienska Valerio.

Efter lunch åkte jag och Martin upp till Aiguille du Midi. Tyvärr var sikten ganska begränsad men eftersom Martin gillar att åka kabin var han ganska nöjd ändå.

Ser ni bergstopparna i bakgrunden?

 Sen stack Stefan och Martin iväg och klättrade medans vi hade tjejmys här hemma. När tjejerna lagt sig åt vi vuxen middag och spelade sen UNO. Kvällens vinnare var ingen mindre än jag själv.

Dagen började med en massa snö som senare under dagen blev regn. 100% nederbörd med andra ord.

Efter frukost vinkade vi av Martin och Stefan stack iväg till GM för att få sin dos av pudret.

Vi tjejer gick och handlade på förmiddagen men sen höll vi oss inne och pysslade med allt möjligt.

Kakbak

Ett eget hus till Beauty och hamster

Gå träning i mammas skor

Col du Tacul 3337 m

Nu skulle våra färdigheter sättas på prov då vi gjorde ett lite svårare åk tillsamman med Martin och Emil. Vi startade från toppen av Aiguille du Midi och åkte till Glaciär du Tacul. Där var det som igår, stighudar och sedan stegjärn, fast denna gång lite länger och lite brantare. 890 m upp och 2900 m ner. När vi var uppe på collet så valde vi att åka ner på andra sidan som heter Petit Capucin glaciären. Där behövde vi fira oss dom 100 första metrarna för att sedan ta oss ner på skidor den 45 gradiga lutningen.

Ett litet stopp på väg upp

Vatten är gott

Martin på väg upp

Första firningen

Björn offrar en av sina sling

Laddar inför sista firningen

Björn i andra firningen

Åket nedifrån sett

Björn rasade bland sprickor så vi kastade ut rep för säkerhets skull

Snögubbe

Åket mynnade sedan ut på Valley Blanche. Sedan tog vi Montenvers tåget ner till stan då det inte finns så mycket snö kvar i skogen.

Tjejerna möte upp oss vid tåget med våra skor och lite torra kläder så att vi kunde gå till MBC och äta en stor Nacho tallrik och massa kyckling vingar och en kanna öl. Gannsjö trivdes med äventyret och såg detta som den perfekta avslutningen på sin vistelse.

MBC

COL D'ENTREVES (3527 m)

Idag har jag tillsammans med Gannsjö, Nisse och Anders varit ute och turat. Vi åkte upp på Aguille du midi och åkte ner en bit för att sedan tura upp till Col d'Entreves. Därifrån åkte vi ner till Helbronner på italienska sidan.

Åket började med en lutning på ca 40 grader men mattades av efter som. Det var ett fantastiskt långt och öppet face där vi kunde stå på ordentligt och ta ut stora sköna svängar i den härliga vår snön. Sen blev en lunch på mittstationen på Helbronner.

Efter lunchen tog vi liften upp till toppen igen och åkte den italienska motsvarigheten till Vallee blanche till Monteverståget som förde oss ner till stan. Där mötte Jenny, Moa och Maja upp för kall öl på Elevation.

Vi avslutade kvällen med en god hamburgare på restaurangen Jekyll & Hyde.

Vallee Blanche

Idag var det min tur att få göra Vallee Blanche. Som guide hade jag med mig Blåa faran aka Stefan.

Det blåste en hel del på toppen men så fort vi kom ner en bit blev det bättre. När vi satt och fikade brände solen på som sjutton.

Föret var fint men lite tungt för mina ben. Jag har några benpass kvar innan jag är uppe i Stefans klass.

När vi närmade oss slutet var det en isig och brant passage där det stod en guide och firade ner sina kunder. Stefan hade dock andra planer och precis som Stenmark se var det bara å åk! Snyggt som sjutton tog vi oss förbi men det var tur att jag inte tänkte efter så mycket för lite läskigt var det allt.

Transportsträckan ner, efter klättringen uppför, var en blandad historia med snö och lera.

Väl nere tog vi en välförtjänt bira innan vi åkte hem för att byta om och sticka till badhuset och gymmet.

Kvällen avslutades med Yatzy som Moa krossade i och försten till 100 med en tärning, utan att slå ett.

Mästerfotograf

Så här kan man tydligen göra om man har hyrskidor

Välförtjänt after ski

Coloir Cosmique

I går skulle jag och Martin ta en förmiddagstur som sen visade sig ta hela dagen.... Det började med lite glömda grejer och avslutades lite vilse i skogen.

Vi tog oss upp till Cosmique som går från baksidan av Aguille du midi toppen. Väl där tog vi en fika för att vänta på att solen skulle värma upp snön så att det inte skulle vara så isigt, men vi väntade alldeles för kort tid.

Första biten så repellerade vi oss ner förbi ett stenparti och sedan började åket. Jag vill lova att 45 graders lutning aldrigt känts så brant, då det fortfarande var som att åka på en skridskor bana. Men vi tog oss sakta neråt meter för meter.

När vi tillslut kom ner från Cosmiqen så fortsatte vi ner via Bossonglaciären. I slutet av den var vi tvungna att klättra ner då vår väg var stoppad av seracer som hade släppt. Därefter fick vi kämpa oss upp en bit med hjälp av träd och med snö ända upp till midjan. Jobbigt! Sista biten var att tråckla sig ner genom skogen på skare.

Man kan lugnt säga att det blev ett litet äventyr!